du önskar du slapp
att sitta på badrumsgolvet i fosterställning och försöka dra upp sig själv från botten. där man är. fast. jag behöver dig. du som framkallar smärta. framkallade. framkallar? kanske.
23.41 söndagkväll.
när jag går upp imorgon kommer jag låtsas som om detta aldrig hänt. ingen vet om det. mer än personen jag kan kalla mor. och hon förstår inte ens varför. hon är bara besviken. can't blame her. jag säger ingenting. för jag kan inte. för jag vet inte. för jag kommer bryta ihop och inte få fram ett ord. visa sig stark. även om tårarna rinner.
i don't know, i might be heartbroken
Jag tror inte ord kan beskriva vad du gjort med mig. Köpenhamn och överallt med Lars Winnerbäck förklarar. Och jag önskar att jag aldrig nånsin älskat dig.
en galen fest och en vecka i ystad senare
the botten is nådd 2
Jag vet att jag omges av underbara människor, underbara vänner har jag också. Men när dom två närmsta som är som bäst på att hålla ihop mig och dra upp mig från botten och göra mig glad har forsvunnit till Spanien och är flera 1000 mil ifrån mig så är jag kvar där. På botten. Och försöker kväva gråten men vill helst av allt bara skrika ut att det gör ont.
Jag vill somna nu, och vakna på söndag kl 1 för att en timme senare sitta i en buss med glada människor på väg till Ystad. På väg bort från verkligheten, på väg mot en vecka av lugn, skratt och försvinnande. Att inte finnas tillgänglig/nåbar för någon annan än dom som är runt omkring mig.
the botten is nådd
Att ha så ont inombords att man inte vet vart man ska ta vägen.
Att inte ha orken eller viljan till att göra något annat än att försvinna under ett täcke.
Att behöva varenda sekunds lycka man kan få för att orka ta sig upp på morgonen.
Att känna frustrationen när äldre människor inte förstår hur det känns.
darling darling darling, cant you see?
Halv 3 satt jag i bilen hem och nu sitter jag och skriver jobbansökan till Findus, ändå nice. Lyssnar även på The Hellacopters och är taggad på fest, men skiter i det och drar till Väla istället. Puss!
Gamla vanor
En reklam på Spotify ändrade precis riktningen i mitt liv, min vardag.
En manlig stockholmsröst berättade för mig att min högstadiekärlek Bullet for my valentine har släppt ett nytt album. De 20 bokstäverna knappades snabbt in i sökrutan. Nytt album. Fever. Jag föll pladask. Jag känner mig som 14 igen, då jag alltid lyssnade på dessa hårdrockare från England.
heartbroken?
Ett tags inaktivitet. Vad har jag gjort? Bra fråga. Tror inte någon saknat mig.
Varför är kvinnan bakom denna blogg heartbroken? Jo, det ska jag svara på. Mina älskade favoritbyxor har gått sönder. Inget speciellt med byxorna utseendemässigt, svarta tighta bara. Men dom var annorlunda. Insydda för att passa mig, bara mig. Inköpte i mitten av nian. I två år har vi levt med varandra.
Byxorna som inte ens satt särksilt bra, de töjde sig alltid efter en stund och blev lite pösiga, dom har ett litet hål på knäet och nitarna på fickorna har börjat ramla av. Men dom är så sköna. Och nu måste jag hitta ett par ersättare. Jag vill inte det.
En era är över. I de byxorna har jag älskat, dansat, gråtit, skrattat, suttit på en trappa i flera timmar och inte kunnat röra mig, varit riktigt full, trött, spenderat så många timmar i skolan, och dom har fått ligga på mitt golv flera gånger. Jag har älskat dessa byxorna, och de har älskat mig tillbaka.
Jag kommer sakna er. Crazy black broken pants.