the botten is nådd 2
Jag har gjort fel... Jag vet. Men att göra såhär mot mig nu, det gör inte saken bättre. Jag mår inte bra. Så... Nu är det sagt. Jag är psykiskt instabil just nu. Jag klarar inte av att bara sitta och umgås med ingen annan med mig själv. Jag behöver leva. Jag behöver något att leva för.
Jag vet att jag omges av underbara människor, underbara vänner har jag också. Men när dom två närmsta som är som bäst på att hålla ihop mig och dra upp mig från botten och göra mig glad har forsvunnit till Spanien och är flera 1000 mil ifrån mig så är jag kvar där. På botten. Och försöker kväva gråten men vill helst av allt bara skrika ut att det gör ont.
Jag vill somna nu, och vakna på söndag kl 1 för att en timme senare sitta i en buss med glada människor på väg till Ystad. På väg bort från verkligheten, på väg mot en vecka av lugn, skratt och försvinnande. Att inte finnas tillgänglig/nåbar för någon annan än dom som är runt omkring mig.
Jag vet att jag omges av underbara människor, underbara vänner har jag också. Men när dom två närmsta som är som bäst på att hålla ihop mig och dra upp mig från botten och göra mig glad har forsvunnit till Spanien och är flera 1000 mil ifrån mig så är jag kvar där. På botten. Och försöker kväva gråten men vill helst av allt bara skrika ut att det gör ont.
Jag vill somna nu, och vakna på söndag kl 1 för att en timme senare sitta i en buss med glada människor på väg till Ystad. På väg bort från verkligheten, på väg mot en vecka av lugn, skratt och försvinnande. Att inte finnas tillgänglig/nåbar för någon annan än dom som är runt omkring mig.
Kommentarer
Trackback
