the botten is nådd

Att sitta ett mörkt rum en regnig kväll med datorn som enda sällskap.
Att ha så ont inombords att man inte vet vart man ska ta vägen.
Att inte ha orken eller viljan till att göra något annat än att försvinna under ett täcke.
Att behöva varenda sekunds lycka man kan få för att orka ta sig upp på morgonen.
Att känna frustrationen när äldre människor inte förstår hur det känns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0