Välkommen tillbaka kanske?

minns inte vad man brukar skriva här. och bloggen har varit nerlagd under större delen av detta året. men det har funnits dagar då det hänt saker och jag tänkt: ja, detta ska jag blogga om. men så har man ingen blogg ;pPppPppPp

Tror jag blivit smittad av ;ppPppPp- syndromet som cirkulerar på facebook. En del är så dåliga, en del så klockrena, och jag orkar just nu ingenting. Mentalt utmattad. Fysiskt utmattad. Känslomässigt utmattad. Önskade ibland att livet vore lite lättare.

Och det är väl därför jag har bloggen... För att lufta mina känslor. För att tynga ner en del av internet med mina hemskheter. Mina ofantligt viktiga känslor som egentligen inte har någon betydelse när folk i världen dör av cancer och AIDS. Bara en liten droppa i ett oändligt stort hav.

Poeten Amanda har talat. Om hon är här för att stanna? Vet inte. Inte ens gudarna vet. Om det nu finns något man kan kalla för gudar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0